Är det bara min mamma eller är era sådana här med.

Typ när man varit hos någon kompis som man inte sett eller pratat med på länge, eller det kanske har hänt något speciellt för den personen. Man är med den och sen när man kommer hem så börjar det. Den eviga intervjun som aldrig tar slut. Tusen frågor ställs på rad, ibland hinner man knappt avsluta svaret innan det kommer en ny fråga om personen.

T.ex. Jasså, (namn) ska börja jobba på dagis. När då? Var då någonstans? Varför det? Hur kom det sig? Vad ska hon göra sen? Vad är kvadratroten ur pi? Ne men ni fattar. Och själv sitter man där och ba: ööh det vet jag inte. Det tror jag inte att jag frågade. Så var konversationen typ såhär:

Kompis: jag ska börja jobba på dagis nästa vecka.

Jag: Nice!

Jag menar, SKA man fråga sånt? Förväntar sig folk att man ska fråga en miljon frågor? Och om jag gör det, hur i hundan ska jag komma ihåg alla svar personen säger. Aa vänta lite, jag ska bara skriva ner alla svar på mobilen, eller jag kanske kan spela in dig istället och visa för mamma sen?

Aja, today's funderingar.